Isolering – Vi går igenom de olika isoleringsmaterialen

IsoleringHär tar vi upp de vanligaste isoleringsmetoderna för bostäder, vi går igenom de olika materialen dess fördelar och nackdelar så att du ska kunna skapa dig en bra uppfattning om vad du ska välja till din bostad om du funderar på att byta ut din existerande isoleringslösning eller om du bygger helt nytt från grunden.

Om du bygger ett nytt hus, eller redan har ett äldre hus, spelar egentligen ingen roll. Isolering är viktigt i båda fall, både för att få en behaglig boendemiljö, och för att spara energi och pengar på uppvärmning. Ingen vill elda för kråkorna, utan det gäller att välja rätt isolering för rätt ändamål.
Det finns till och med regler för isolering på ny- och tilläggsbyggnationer. Dessa finns i Boverkets Byggregler, BBR, och om du ska bygga om eller bygga nytt är det klokt att se igenom dessa regler innan du börjar.

Sverige är ett avlångt land, med ganska stora klimatvariationer, och därför har man delat in landet i tre klimatzoner då det gäller kraven på isolering. I stora drag kan man säga att klimatzonerna följer uppdelningen i Götaland, Svealand och Norrland, med vissa avvikelser.

Det finns många olika material som används till isolering, och det kan för den oinvigde vara svårt att veta vilket material man ska använda, och när och hur de ska monteras. Därför försöker vi här ge en liten inblick i för- och nackdelarna med de olika materialen, och hur de ska användas.

Isoleringsmaterial indelas ofta i grupper utifrån de råvaror de är tillverkade av. I gamla tider isolerade man oftast med torv, halmblandad lera eller linhalm, och dessa ingår i isoleringsmaterial av växtfibrer. På grund av att det är mycket miljövänliga material, med god isoleringsförmåga är detta material som många tycker är intressanta än idag.

Mineral och olja är de andra grupperna med råvaror, varur det tillverkas isoleringsmaterial.
Mineralbaserade material är bland andra mineralull, som finns som glasfiber och stenull, och cellglas.

Oljebaserade är olika plaster, som EPS, expanderad polystyren och XPS, extruderad polystyren. Detta är det vi till vardags kallar cellplast. Cellplast, stenull och plast är nog de vanligaste isoleringsmaterialen, och de som de flesta väljer att använda i sina hus.

Mineralull – Tunna fibrer av glas

MineralullMineralull tillverkas av tunna fibrer i glas (glasull) eller stenmaterial (stenull). Materialet binds samman med hjälp av fenol och formaldehydharts. Detta är ämnen som är giftiga, men vid normal användning av materialet anses gifterna vara bundna och stabila. Det krävs mycket energi, och stor miljöpåverkan för att tillverka mineralull, och dammet är också ett arbetsmiljöproblem. Fiberdamm förekommer ofta också i nybyggda hus.

Materialet har använts sedan början av 1960-talet och har sedan dess varit det isoleringsmaterial som dominerat marknaden. Och värmeledningstalet (0,04 W/mK) är betydligt bättre än hos de kutterspån som tidigare användes.

Mineralull kan inte buffra fukt, och det krävs därför en ångspärr på insidan. Hanterbarheten och priset talar dock för mineralull som isoleringsmaterial i många fall.

Cellplast – Tillverkas av plastskivor

CellplastCellplast produceras i form av skivor. De tillverkas av plast och det finns olika sorters cellplast, med olika egenskaper. Även cellplast innehåller ämnen som kan vara skadliga för människan, som xylen och styren. Speciellt om det skulle utbryta en brand, avger dessa giftiga ämnen.

Cellplast är ett mycket effektivt isoleringsmaterial, med värmeledningstal som ligger mellan 0,035 och 0,04 W/hK. Fördelarna med cellplast är dess goda isoleringsförmåga, samt att det är lätt att hantera. Men, priset och krav på exakt tillskärning för att undvika springor hör till nackdelarna.

Cellulosafiber – En sorts lösull som är populärt utomlands

CellulosafiberEtt material som funnits länge utomlands, men som först de senaste årtiondena har lyckats ta sig in på den svenska marknaden är cellulosafiber. Detta är en sorts lösull, som man kan tillverka av granfiber och till och med av återvunnet tidningspapper. Detta material har ett värmeledningstal på 0,04 W/mK och kan alltså jämställas med mineralull. Men det kan tillverkas på ett betydligt miljövänligare sätt och dammet vid installation utgör inget arbetsmiljöproblem. Isolering av cellulosafiber kan också buffra fukt och kräver alltså ingen ångspärr, som mineralullen gör. För att isoleringsförmågan ska upprätthållas krävs dock lufttäta skikt på båda sidor om materialet.

Fördelarna med detta material, förutom att produktionen är miljövänligare, är att det är mögelhämmande och kan buffra fukt. En nackdel kan vara att det krävs en fackman för att isolera slutna hålrum, som inuti väggar och snedtak.

Vilket material ska man välja?

Välja isoleringsmaterialNär man mäter en byggnads isoleringsegenskaper använder man begreppet U-värde. Detta värde anger hur mycket värme som går ut från byggnaden, per kvadratmeter, när det är en grads skillnad mellan temperaturen utomhus och inomhus. Här ska värdet vara så lågt som möjligt för att ange en god isolering. Man utgår från att en isolering på tio centimeter på ett ungefär motsvarar ett U-värde på 0,5 W per kvadratmeter och grad i skillnad på inomhus- och utomhustemperaturen. Om man då lägger till 50 centimeter extra i isolering kan man alltså sänka U-värdet till cirka 0,08. För att kolla isoleringen kan man, till exempel, använda en värmekamera, som då visar var i väggarna isoleringen är bristfällig. Man kan också använda en tumstock och mäta isoleringens tjocklek, om man vill försöka mäta den befintliga isoleringen i sitt hus.

Värmeledningstalet, eller värmekonduktiviteten, anges som exempelvis 0,04 W/ mK. Men på förpackningarna till isoleringsmaterialet kan det ibland stå enbart 40, så det gäller att veta vad man ska titta efter. Enheten som värmeledningsförmågan mäts i kallas lambda, efter just den bokstaven i det grekiska alfabetet.

Stenull, glasull och cellplast är de isoleringsmaterial som oftast används idag. Cellplast använder man mest som grundisolering eller på platta tak. Denna form av isoleringsmaterial är inte så lämplig för montering i regelstomme. Bygger man med betongelement använder man ofta ingjuten cellplastisolering. Materialet är inte känsligt för fukt, och tål hög belastning.

Mineralull har ungefär samma isoleringsegenskaper och vilket man väljer att använda kan bero på pris, eller på hur man ser på miljöpåverkan eller brandegenskaper. Cellulosafiber finns som lösull och används som övriga isoleringsmaterial. Lösull kan också vara mycket lämpligt runt fönster och dörrar, men även de andra materialen finns utformade för drevning, och det finns också speciella produkter som skum och tejper för detta ändamål.

Mineralull passar bra om man ska isolera mellan reglar. Vill man ljudisolera mellanväggar, till exempel, är detta ett perfekt material. Man placerar mineralullen mellan reglarna och balkarna, och monterar sedan ytmaterialet, som gips- eller spånskivor. Materialet är isolerande i allmänhet, och kan användas för brandisolering, skydd mot buller, för att bibehålla kyla eller för att få ett bra inomhusklimat. Men naturligtvis lämpar sig mineralull även för värmeisolering, och det är i huvudsak för denna uppgift man använder materialet vid husbyggen. Man har vid mätningar kommit fram till att det inte är speciellt stora skillnader i lambdavärdet hos mineralull, cellplast eller cellulosafiber. Alla dessa material kan alltså användas till de flesta ändamål vid ett husbygge, eller en renovering med tilläggsisolering.

Mineralull finns både som skivor, mattor, lösullsisolering och rörskålar, vilket gör det möjligt att använda materialet i alla byggets delar. När det gäller gjutna plattor är cellplast det mest använda isoleringsmaterialet. Tak med liten lutning, samt väggar som ska putsas isoleras också för det mesta med cellplast. Cellplast har en bra isolerande förmåga, men det gäller att den monteras på rätt sätt för att man ska få ut mesta möjliga av materialet. Numera används cellplast också för att tilläggsisolera väggar, och då måste man vara medveten om att se till att konstruktionen är sådan att fukten leds ut ur väggen, istället för tvärtom. Man har sett en förhöjd risk för fuktskador i väggar som har tilläggsisolerats med cellplast i kombination med tunnputs, om luftspalt saknas. Det beror på att materialet är tätt och att fukt kan stängas inne i väggen.

Dela detta:

Relaterade inlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>